12

Jag har det kung i Kina och det är ett bra land på många sätt, FÖRUTOM att Facebook och blogspot.com är blockerade sidor, så jag kommer inte åt någon av dom. Har istället startat en skitful blogg på blogg.se som heter http://somehoursahead.blogg.se. Finns också på bilddagboken, där jag heter jonatanst.
Hatar att inte ha facebook och kunna kolla in er andra, så mejla mig gärna och säg något kul :) - Jonatan

creds till Amdy för hjälpen att skriva det här.

11

Packade ner det mesta igår. Alla kläder, kameran, passet, börsen, massvis med böcker, Pezbehållaren jag fick av Linnéa, gitarren (fast capot är spårlöst försvunnet?!), mediciner, nyponsoppspulver och knäckebröd. Och när jag stod där och tittade ner på hela mitt liv som tryckts ner på någon ynka kubikmeter insåg jag att jag är nog den personen som minst av allt insett att jag verkligen ska fara. Jag har träffat massor av kompisar den här veckan och pratat om hur det kommer vara och sagt hej då, på återseende och vi ses snart och alla andra varianter, men... det känns ju så overkligt? Imorn sitter jag på flyg och flygplatser hela dagen och landar i Shanghai kl 1 på natten till söndag, svensk tid. I Kina, som är seven hours ahead, är då klockan 8 på morgonen. Tror jag kommer förstå att jag ska till Kina först när jag står där på Pudong Airport omringad av sneögda asiater.

Ikväll ska jag bara ta det lugnt hemma med familj och kusiner. Vi har hyrt filmen Surf's up och ska beställa Kinamat (hehe). Kommer nog bli en toppenavslutning på det här vanliga livet. I'll see you on the other side.

Åh justja, från och med imorgon då jag far så har jag ingen mobiltelefon längre. Som jag sa till Frida då både ljud och tal försvann från den för 711:e gången så är telefonen nog den enda grejen som jag på riktigt är glad över att lämna bakom mig. Så ödsla ingen tid på att ringa/smsa mig hädanefter. Kommer att ha Skype igång typ hela tiden som jag är i lägenheten i Kina, och jag har ju alltid kvar msn och mail, så hör av dig dit istället. Skriv och ring gärna, det kommer vara väldigt uppskattat. Peace.

10

Vet inte riktigt hur Olov försöker marknadsföra våran vänskap till alla som läser hans blogg...följande text är ett citat från olovl.blogg.se.
"Har nog träffat min vän jonatnan för sista gången på väldigt, väldigt länge.. Känns rätt jobbigt. Men vad gör man, vi lär ju ses igen!
Vi hade i alla fall en magisk sista kväll tillsammans.."

Vi är bara vänner.
Igen, vi är bara vänner.
Men han har rätt om en sak. Det känns jobbigt. Jag har tagit alldeles för många avsked till släkt och vänner för att det ska kännas bra de senaste dagarna. Det som däremot känns bra är att det snarare är "på återseende" än "adjö". 2 dagar kvar.

9

Sneakpeak på Stolen Deer. Riktigt bra är dom också, kolla in på http://myspace.com/untilwecapsize

När jag ändå är igång och länkar, kolla Maria och Josefins bloggar, http://emmamarialeonora.blogspot.com/ och http://josefinlu.blogg.se/. Dom bor numera i Australien, och när jag läser om börjar på deras äventyr kan jag inte bli annat än astaggad på mitt eget.

8

Sjukt jobbig dag igår. Sprang runt på stan typ hela dan och letade shorts och resväskor, gjorde mitt bästa för att hjälpa Erica att shoppa, åt lunch med Anna på atorp, kollade upp min dator på Elgiganten, klippte mig och fikade till slut med Frida, bara för att ha energi nog att ta mig hem. En vettig människa skulle säga stopp där, tagit resten av dagen ledigt och bara lägga sig i soffan och halvsova resten av dan. Men istället drar jag och Olov ut på en efterlängtad longboardtur, fotar Stolen Deer och till slut far jag förbi hos Frida och blir bjuden på fika, igen. "Working 9 to 5", snarare 8 to 23, haha.
Nu är det dags att på riktigt ta itu med packningen. Wish me luck.

7

Lite saker jag hittade då jag städade ur min väska, awesome.

6

Det är så konstigt att jag kan vara så sugen på att fara iväg till Kina, men att det samtidigt känns så jobbigt. När jag tänker på det kan jag kastas fram och tillbaka mellan flera olika sinnesstämningar inom loppet av bara några minuter.
I vilket fall, borträknat idag så är det kvar 5 dagar till den 5e september. Jag har fortfarande kvar att träffa flera personer, jag har inte packat. jag har inte ens köpt en ordentlig resväska att packa i. Att jag legat och tyckt synd om mig själv hela dagen har inte hjälpt mitt tidsschema särskilt mycket. Däremot har jag verkligen fastnat för A rush of blood to the head-albumet, kanske blir så då det går på repeat 3-4 gånger i rad. Särskilt två låtar, Politik och Daylight som jag haft lite svårt för tidigare har blivit hur bra som helst! Så jag menar, något bra har kommit av det i alla fall, hehe.


Nej, nu ska jag lägga mig och sova och förhoppningsvis vakna bra mycket piggare imorgon än jag gjorde idag. Klart slut varulvstjut.

5

Verkligen inte dagen att bli sjuk.
Har legat på en madrass i källaren typ hela dagen och halvsovit, sovit, sett slutet på Benjamin Button och lyssnat på Coldplay. Fy.

4

Var förbi en sväng hos mormor och morfar idag och lärde dom hur man använder Skype haha. Dagens morföräldrar alltså. När jag var där passade jag på att låna morfars scanner och drog in en del bilder jag tagit med min analoga kamera.

Analoga bilder är tametusan the shit. Digitala bilder blir som för bra på något sätt, det är typ smygcharmigt att det inte är knivskarpt hela tiden. Plus att man inte behöver photoshopa något, också grymt nice. OCH man får riktiga bilder, inte bara sånna man har på datorn. Bara fördelar.

3

Bilder från Stockholm, Jönköping och Coldplay

Nedersta bilden är från Saras kamera, rätt ska vara rätt hehe

2

Livet hade varit sjukt annorlunda just nu om jag inte hade vunnit stipendiet. Sjukt mycket normalare. Jag skulle inte ha stått inför en flytt tvärs över världen och skulle förmodligen springa runt här hemma och oroa mig för vars jag skulle få nästa lön ifrån, som alla andra som inte pluggar.
Hade kunnat göra saker annorlunda. Allt hade blivit helt annars. Jag får huvudvärk bara av att tänka på HUR saker hade varit annorlunda, jag är alldeles för innesluten i min framtidsbubbla. Lika bra att inte tänka "om", det förändrar ändå ingenting och ger inte heller några svar. Bara en tanke "..att om, så kanske. Kanske.".
Kanske.

Nej, sovdags. God natt.

1

Hemma från Stockholm och Jönköping, en förkylning och en massa bra minnen rikare. Vet inte hur många gånger jag kan säga det utan att tjata ut det, men Coldplaykonserten var kanske det bästa jag någonsin varit med om. Helt sinnessjukt bra var det då Chris Martin spelade en akustisk version av The Hardest Part på piano, 5-10 meter ifrån där vi stod. Every moment was so precious, så att säga.

Kändes typ bra också att resa lite på egen hand söndag-tisdag, som för att se att jag verkligen klarar det själv. Kanske är lite annorlunda då allt är skyltat på kinesiska och engelskan som pratas bryts så kraftigt att det låter som ett annat språk, but still, jag är lite lugnare nu.

Jag har som kommit över gränsen nu på något sätt, hela sommaren har jag mest känt vemod inför att fara så långt bort från alla, hur mycket det kommer att suga att lämna alla här och så. Och ja, det kommer det göra. Men jag har som kommit förbi det stadiet nu, och nu börjar jag bli riktigt sugen på att fara. Det kommer ju faktiskt bli ett hejdundrande adventure of a lifetime.

Åh, och den nya Spotifyplaylisten som finns länkad här på sidan är pinsamt genomtänkt. Tanken är att den ska försöka förklara hur jag känner och har kännt inför att fara till Kina, så om du vill lyssna på den så, i alla fall första gången, lyssna den rakt igenom, blanda inte spår. Vet inte hur det går eller om det går, men jag har verkligen försökt.

Ja, det får duga som ett första inlägg. 10 dagar kvar.