1

Hemma från Stockholm och Jönköping, en förkylning och en massa bra minnen rikare. Vet inte hur många gånger jag kan säga det utan att tjata ut det, men Coldplaykonserten var kanske det bästa jag någonsin varit med om. Helt sinnessjukt bra var det då Chris Martin spelade en akustisk version av The Hardest Part på piano, 5-10 meter ifrån där vi stod. Every moment was so precious, så att säga.

Kändes typ bra också att resa lite på egen hand söndag-tisdag, som för att se att jag verkligen klarar det själv. Kanske är lite annorlunda då allt är skyltat på kinesiska och engelskan som pratas bryts så kraftigt att det låter som ett annat språk, but still, jag är lite lugnare nu.

Jag har som kommit över gränsen nu på något sätt, hela sommaren har jag mest känt vemod inför att fara så långt bort från alla, hur mycket det kommer att suga att lämna alla här och så. Och ja, det kommer det göra. Men jag har som kommit förbi det stadiet nu, och nu börjar jag bli riktigt sugen på att fara. Det kommer ju faktiskt bli ett hejdundrande adventure of a lifetime.

Åh, och den nya Spotifyplaylisten som finns länkad här på sidan är pinsamt genomtänkt. Tanken är att den ska försöka förklara hur jag känner och har kännt inför att fara till Kina, så om du vill lyssna på den så, i alla fall första gången, lyssna den rakt igenom, blanda inte spår. Vet inte hur det går eller om det går, men jag har verkligen försökt.

Ja, det får duga som ett första inlägg. 10 dagar kvar.