11

Packade ner det mesta igår. Alla kläder, kameran, passet, börsen, massvis med böcker, Pezbehållaren jag fick av Linnéa, gitarren (fast capot är spårlöst försvunnet?!), mediciner, nyponsoppspulver och knäckebröd. Och när jag stod där och tittade ner på hela mitt liv som tryckts ner på någon ynka kubikmeter insåg jag att jag är nog den personen som minst av allt insett att jag verkligen ska fara. Jag har träffat massor av kompisar den här veckan och pratat om hur det kommer vara och sagt hej då, på återseende och vi ses snart och alla andra varianter, men... det känns ju så overkligt? Imorn sitter jag på flyg och flygplatser hela dagen och landar i Shanghai kl 1 på natten till söndag, svensk tid. I Kina, som är seven hours ahead, är då klockan 8 på morgonen. Tror jag kommer förstå att jag ska till Kina först när jag står där på Pudong Airport omringad av sneögda asiater.

Ikväll ska jag bara ta det lugnt hemma med familj och kusiner. Vi har hyrt filmen Surf's up och ska beställa Kinamat (hehe). Kommer nog bli en toppenavslutning på det här vanliga livet. I'll see you on the other side.

Åh justja, från och med imorgon då jag far så har jag ingen mobiltelefon längre. Som jag sa till Frida då både ljud och tal försvann från den för 711:e gången så är telefonen nog den enda grejen som jag på riktigt är glad över att lämna bakom mig. Så ödsla ingen tid på att ringa/smsa mig hädanefter. Kommer att ha Skype igång typ hela tiden som jag är i lägenheten i Kina, och jag har ju alltid kvar msn och mail, så hör av dig dit istället. Skriv och ring gärna, det kommer vara väldigt uppskattat. Peace.